Av Edberg: "Männen som gav mig hoppet tillbaka!"
MÄNNEN SOM GAV MIG HOPPET TILLBAKA
-inlägg av Stefan Edberg
För ungefär 20 år sedan slutade jag med ”riktig” bandy då min kärlek var för stark och kanske inte riktigt besvarad.
Det var svikande publiksiffror, färre lag, färre spelare, en tristare bild av sporten i media och faktiskt en inte lika livlig och fantasifull sport längre.
Känns bilden igen?
Jo, jag tror det.
Jag har detta år i princip varit ifrån min älskade innebandy (förutom att jag varje dag sätter odds på densamma och även vikarierar som assisterande förbundskapten i Sverige U19) för att se hur vårt förhållande egentligen mår.
Det är alltid lättare att stå bredvid och iaktta än att vara mitt i ”stormens öga”
Och fram tills igår kände jag att det var på väg åt helt fel håll. Kanske tom att ett slut närmade sig.
Ett både smärtsamt och oväntat konstaterande.
Men igår var det faktiskt två saker i samband med AIK-Falun som åter kanske gav vårt förhållande hopp om en ljus framtid!
De otroligt kloka och väl valda orden den sansade och kompetente AIK-ledaren Emil Persson uttrycker på aik.se/innebandyom innebandyns sätt att välja väg inför framtiden och vårt sätt att se på vår härligaste stund, slutspelet. Jag stödde dig till fullo, Emil!
Den andra företeelsen som fick mitt hjärta att åter ta ett stort och härligt skutt, var ett besök i en innebandyhall och där två herrar vid namn Sven Hammerin och Glenn Boström.
Två herrar som jag tidigare kanske inte kategoriserat in bland domare som gör ett stringent och konsekvent intryck utan snarare en mer ”Låt gå”-mentalitet och hål i nät.
Men den domarinsatsen de gjorde under den 3e kvartsfinalen emellan AIK-Faun var bland det häftigaste jag sett!
Likt två dammiga Clint Eastwoods stred de mot den befarade övermakten i en Vilda Västernstad, helt i anarkins grepp, men de svek inte sin ideal en enda gång under matchens 60 minuter utan stred oförtrutet vidare, helt utan påverkan från någotdera håll utan bara med med rättvisan som rättesnöre.(Ok Falun, det var en skum situation vid AIK’s7-1 mål…). Otroligt imponerande!
Den absolut bästa domarinsatsen sen Glenn & Pelles glansdagar, tror jag…eller möjligen Bjarne & Thomas.
Fortsätt så, grabbar, så kommer iaf min kärlek att vara redo att ges till innebandyn även fortsättningsvis.
Och än viktigare är att jag tror den då är besvarad av innebandyn
Vi får ALDRIG glömma att det var tekniken, farten och just innebandyns egenhet, som den första nya sporten på 50 år som var teknikbefrämjande, som har gjort oss till det vi är idag.
Låt oss inte tappa bort oss i en strävan att ex bli en blek plastkopia av ”boxing on ice with puck” när vi fortsatt har möjligheten att bli nåt som vi en gång önskade…
Jag kommer iaf stötta Svenne, Glenn och Emil i deras strävan!
Med vänlig hälsning
Stefan Edberg
PS. Får vi även bort alla dessa förhatliga ”möten” emellan domare och spelare, som nu förekommer vid alla avblåsningar och då kortar matchtiden med 25% kommer det bli riktigt fartfullt. DS
Alltså... Edberg, vad kul att det äntligen blev ett gästspel här hos mig- är det inte det jag alltid sagt.. du skulle lätt kunna bli en favvobloggare. Så här skrev Edberg:
"Skrivet från start till slut…med ett skrikande barn i hälarna. Hojta till om nåt är heltokigt". /SE
Nej du... det var inget fel på den texten inte. (Som är Edbergs tankar och inte mina egna åsikter)
Trevlig helg!
