->Om bloggen ->E-post till Ingrid ->Följ mig på Twitter

Straffavgörande, ovärdigt! Årets rookie m.fl. priser

2011-04-17 @ 23:18:28
SM-FINALERNA I INNEBANDY. Herrfinalen var magisk i fyra perioder. Men... det är sjukt att det skall avgöras på straffar. Ovärdigt! Till nästa säsong MÅSTE förbundet se till att slåss för vår sport. Vi kan inte ha straffavgörande i en final som bara är en enda match. Innebandy är idrott och man måste få spela om guldet. Stå upp nu innebandysverige och jobba för en ändring. (Ja, jag vet att det är TV som styr, men skall vi acceptera det? Även innebandy är ju en sport... dags att vi själva tror/tycker det).
Sudden med fyra mot fyra... Finns fler alternativ, kanske sudden fem mot fem i tre minuter, sedan fyra mot fyra... Jag vet inte om jag är helt fel ute men efter tio minuter kanske man kan spela tre mot tre. Har inte tänkt klart. Vad tycker ni?

BILDER: Kenneth Strignérus

Grattis Storvreta till nytt SM-guld. Och till Warberg, tack för en underbar final. Får återkomma senare... Har fortfarande inte smält straffavgörandet.

IKSU vs DJURGÅRDEN. Även damfinalen blev en bra match (även för oss stackare som satt vid TV:n). Grattis också Djurgården, guld nummer sex är bärgat.

Hur kommer det sig att media hyllar Djurgården som nykomlingar? "De skrällde och vann rysarfinalen" skriver Aftonbladet.
De är ett förbättrat Balrog som bytt namn till Djurgården och verkligen ingen nykomling. Alla sportjournalister borde ha bättre koll än så... Att ta ta sig till SM-final i årets elitserie är en bedrift, men det var ingen skräll eller bedrift för "nykomlingarna". Beroende på hur man tänker hade även ett IKSU-guld varit en skräll.  

20 SM-guld fanns i DIF;s trupp och en medelålder på drygt 24. 13 SM-guld i IKSU, medelålder knappt 22**. Skulle man sedan räkna på medelåldern på de som verkligen spelade skulle det bli ännu större skillnad. Man behöver bara tänka på antal A-landskamper i de båda lagen så inser man... i vilket lag det fanns mest meriter och guld. DIF gjorde det bra som vann mot IKSU men inte var det någon skräll. Tror faktiskt att de flesta insatta höll DIF som favoriter. Men jag trodde på IKSU... och det såg bra ut stundtals.
(**reserverar mig, har inte lagt ner jätte mycket tid för att sammanställa med guld och ålder. Är ganska rätt ute i alla fall. Skall jag lägga ut min lista på damfinalens spelare... åskådliggöra liksom... Den finns i min dator, men är inte så snygg).

Det här silvret känns lättare att bära än fjolårets. Matchen avgjordes i alla fall inte på straffar. Men frågan är hur spelarna själva upplever den här förlusten... Roddningen med femmorna skapade bara förvirring. Att bänka Sussi Ekblom var riktigt jobbigt att se. Ekblom, kaptenen som tagit tre SM-guld och som i de byten hon gjorde visade vägen. Sussi är kulturbärare i IKSU... hon hade kunnat visa vägen. Men det är svårt från bänken. Jag led stort med Sussi. Rutin avgjorde... och rutin skall aldrig föringas.

IKSU spelade naivt i försvarspelet...  Mot så skickliga och rutinerade spelare som finns i Balrog/DIF måste man försvara sig. Det gäller att stoppa målskyttarna. Och då räcker det inte för IKSU att "spela sitt spel". Man verkade osäkra i egen zon. Så vinner man inga matcher. Djurgården däremot spelade det försvarspel som IKSU gjorde på firma Grubbe/Curts tid. All heder åt DIF. (länkt till radiosporten och intervju med Emelie Lindström) 

HISTORIA. IKSU som aldrig dragit på sig utvisningar i en final får en direkt... det skrevs innebandyhistoria. Roligt att höra Connys ord där. Mer historia... Balrog/DIF vann sin första final mot IKSU. Nu står det 1-1 där. Men det faktum att den som vinner serien inte sedan elitseriens födelse vinner SM-guld gäller fortfarande. Den historieskrivningen hade jag gärna varit med om...
  


UTMÄRKELSER. Varför så tyst om alla priser dom delades ut under finalen. Finns inte ens på innebandymagazinets hemsida...GRATTIS då pristagarna:
Årets tränare: Stefan Hedlund, Linköping och på damsidan blev det Pixbos Joacim Bernvid.
Årets Rookie: Martin Karlsson och Emelie Björklund (ha-ha, läs min blogg från september om Emelie...)
Årets back: Rasmus Sundstedt (forward i Täby) och Sanna Scheer.
Årets forward: Kim Nilsson och Therese Karlsson (sa innan säsongen att Karlsson skulle bli årets spelare, alt. vinna poängligan).
Årets center: Karolina widar och Mika Kohonen (Mika blev också årets spelare).
Årets målvakt: Hanna Pettersson (Årets spelare) och Peter Sjögren, bra val.

Kan inte låta bli... Märkligt att tre Rönnbyspelare fick pris. De åkte ut i kvarten mot DIF. Ingen av de spelare som klev fram i semin fick pris... Undrar hur man resonerar när man tar fram dessa priser. Å andra sidan... ingen lätt uppgift. 
Angående rookie: Så här skrev jag i slutet på september om Emelie Björklund inför en match som jag tippade på IBF Faluns hemsida: "Framtidens Kristoffersson (?), Emelie Björklund blir matchens utropstecken. Om inte i den här matchen så under säsongen och i framtiden".

Till sist och igen... det var en magisk final... men det finns ingen magi eller sportslig rättvisa i straffavgörande.

Alla bilder: Kenneth Strignérus. På bild: Jocke Stafsén

Från en innebandyblogg nära dig: Hoppas ni får en bra arbetsvecka. Själv har jag påsklov:).
©Ingrid i Umeå. Åsikterna i innebandybloggen är författarens egna och inte nödvändigtvis hela Innebandy-Sveriges. Kom ihåg att hänvisa till källa.

feedback
Postat av: Anders Karlsson

Årets center-priserna mfl röstas fram av elitlagens tränare. Så går det till.

2011-04-18 @ 07:43:59
Postat av: Janne

Vi kan inte låta TV bestämma över vår sport. Håller med dig. Nu tar vi tillbaka sporten.

2011-04-18 @ 10:52:19

feedback:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (frivilligt)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Bults blogg

Nordströms blogg