Innebandy Enligt Mig

En egoblogg... i innebandybloggen

Idag skriver jag inlägg nr 600 på min blogg om innebandy, den första som låg på en kvällstidnings hemsida kan vi glömma. Jag var ruskigt naiv och oförsiktig… Man lär sig… verkligen.

Vad har jag som bloggare för ansvar? Jag har fundera över detta mer än en gång. Gör bloggare mer skada än nytta? Kanske i vissa fall, rena personangrepp (eller att det uppfattas så). Har svårt att förlåta mig själv sådana gånger jag inte fattat… för jag en riktig mjukis.

Vad jag skrivit? Vad det fått för konsekvenser? Ordets makt är stort på gott och ont. Den som säger att bloggare inte påverkar har fel, vissa gånger negativt men väldigt ofta positivt. När vi var tre fyra bloggare typ 2005 sa någon ”Bloggarna kommer att bli innebandyns död” ingen fara mina vänner… innebandyn är här för att stanna och klarar ”granskning”, tyckande. Har försökt att byta sida (i tanken)… alltså vara den som tar beslut, presterar på banan, agerar på olika sätt… nyttigt!

…jag förstår att det kan vara irriterande att folk kastar ur sig saker i cyber. Men man ska komma ihåg att en blogg är ingen nyhetssajt, det behöver inte vara fakta, det är ok att ställa frågor. Åtminstone här på min blogg *ler*..

Bloggar berör… så är det… på gott och ont.

Att någon ifrågasätter leder till utveckling, det gäller alla… därför: Tack till alla er som lämnat feedback… hur ska man annars veta om man gjort fel, sårat… är trångsynt, negativ, flat eller en rövslickare. Det händer saker även med den som sitter bakom tangenterna… var så säker. Att enbart få credd är inte utvecklande…

Jag försöker vara tydlig när jag ställer frågor… allstå tydligt sätta ut frågetecken då jag bollar med mig själv och därmed läsarna… Misslyckas ibland… sedan är det naturligtvis så att även mottagna har ett ansvar… ”tolkarna”. Jag har varit med om att människor kommit fram… ett exempel … ”det du skrev om Årets domare var fel”. Otroligt frustrerande att frågor tas som fakta… frågor år frågor och åsikter, reflektioner är … mina egna. Ännu mer frustrerade att människor som ringer upp för att få råd eller fakta sedan är nedlåtande om det jag kommunicerar i nästa andetag… givetvis utan min vetskap. (känslig? Jo *ler*)

Har mottagaren ett ansvar? Ja… man kan inte i ena stunden säga att man inte bryr sig om vad bloggare skriver för att i nästa säga: ”du hade fel, vi blev irriterade” efter några MÅNADER. Sändare och mottagare = kommunikation.

Jag ställer många frågor… det är jag… Känner inte på något sätt att jag har ett ansvar att ifrågasätta, tycka, reagera (fick frågan om drivkraft, men nej... jag känner inte ansvar, jag tycker helt enkelt om att skriva)… Många frågor=jag.  En blogg är en stor egotripp… i grunden.

På min gravsten ska det stå "Tack och förlåt"