Innebandy Enligt Mig

Brukar kalla Jocke för VBHL = Världens bästa hejaklacksledare. Det här är min bild: Den som mött Jocke glömmer honom inte. Hans kilt i Globen… hans energi och kärlek både hörs och syns. Jocke var en av de fyra som för cirka tio år sedan startade Blumarines. Hejaklacken som gjort Globen till en fest, oavsett vilket lag man hållit på (enligt mig). Har sett honom leda klacken under WCC i Piteå… med stort hjärta.

Idag ringde Jocke och frågade om inbjudan till ett gästinlägg fortfarande gällde. Så klart… här kommer några rader av Stafsén, hans egna tankar och åsikter.
 
(BILD: Alla bilder Kenneth Strignérus)
Mitt namn är Joakim Stafsén och är snart en sådär 37 år. Jag är en smått galen kille som älskar innebandy har skrikigt mig hes ett antal gånger på matcherna. Har tagit på mig rollen som klackledare i Bluemarines och tycker själv att jag gör ett helt okej jobb. För ett år sedan flyttade jag från Varberg till Stockholm för jag har hittat my love of the life. Som tur var så fick jag med Andrea på innebandyspåret och vi har åkt runt lite och kollat på Warbergs fighter.

Ja, på fredag så bär det iväg mot Varberg och en galen resa till Malmö och SM-final. Läste att Storvreta har ett tåg med plats för 800 supportrar. Skoj, ser ut som att vi kanske ska få oss en match på läktaren... Eller nej, vi vinner där i år igen. Vi har två tåg och 1600 supportrar. Så Storvreta håll i hatten, för nu kommer det Blå tåget och det är ostoppbart!!

Jag har haft äran att få uppleva lite finaler som hejaklacksledare, inte bara för Warberg. Jag har även varit med på olika landskamper, bland annat VM. Nu tänkte jag ta upp en för mig rätt så viktig sak. Ett år när vi kom till Globen (hade AIK som motståndare) så stod det ”AIK-vakter" och var allmänt otrevliga mot oss i entrén. Vi hade ett supporterhorn med oss (som är en lite tuta som man blåser i och det låter självklar ganska bra om det).
De här hornen upptäckte min kompis Johan och jag i Prag under VM och köpte med oss några hem. För att sedan leta upp dem på nätet köpa in till BM. I O2 arena i Prag var det mesta förbjudet och säkerheten var galet hög. Men dessa horn var en publikhöjare och fick användas. Kan lova att när 17000 på läktaren blåste på så lät det ganska mäktigt.

Tillbaka till saken. Vi fick absolut inte ta in dessa horn i Globen, för de låter (!!!) Ja ni läste rätt, de låter. Trodde ju att det var själva grejen. Hornen drivs med handkraft och inte med gas (gashorn är förbjudet). På alla ställen jag åkt runt på är dessa horn godkända men icke när vi kom till Globen. Trummor och megafon fick vi ha... alltid något, men ändå.
Sedan skulle jag "reka" läktaren, så jag visste vart jag skulle stå. Jag vill alltid ha en plats långt ner så det ”Blå havet” kan se mig. När spelarna går in i Globen så gick de igenom en liten portal typ vid var kortsida och denna hade som ett tak och den kunde man stå på (hade gjort detta innan) Men nu fick en prompt nej!!! För klackledare det hade man bara på 80-talet enligt AIK:s kostymkille.
Men efter många turer med vårt säkerhetsfolk och deras så fick jag kliva upp. Men då ser ni… kom ännu en kostymkille som hotade med både att jag skulle kastas ut och det ena med det tredje. Förklarade att jag fått lov men nej jag skulle fan passa mig annars... Men den lille klackledaren vann mot den store i kostym:)

Det är detta jag vill komma fram till: Innebandy är väldigt skonat från idioter på läktaren och bråk. Varför kan då inte förbundet med samtliga lags säkerhetsfolk och den tilltänkta finalarenas säkerhetsfolk ta upp vad som gäller och vad som inte gäller. Man kortar ner det till kanske ett A4 så dessa kan delas ut bland supportrarna på deras resa. För det är ju detta man vill undvika en massa skitsnack och tjafs om skitsaker!!!

Där kunde det stå att man inte får hänga upp flaggor med slagord, men gärna supporterflaggor. Man får använda munhorn men inte gashorn m.m. m.m. Jag anser att detta skulle underlätta så jävla mycket och det skulle även ge en bättre stämning i dörren med vakter om alla vet vad som gäller.

Jag hoppas för allt i världen att vi slipper detta i Malmö. Att vi inte ska bli behandlade som ett gäng huliganer bara för att vi är glada, taggade, lite fulla(!) och hejar på ett lag som är i final. Nä, vi är glada och fulla med förväntan och hopp om ett femte guld!!

Idag är det söndag och sitter här i förorten och bara drömmer mig bort om ett femte guld. Har daglig kontakt med polarna hemma i Varberg och Pelle Johansson gör ett jävligt bra jobb.

Ses i Malmö! Och se upp när de två tågen kommer, för då blir innebandyfesten till den riktiga festen. För vi är Warberg, Bäst i Sverige!!!!

Signerat:
Joakim Stafsén
Klackledare Bluemarines WBG

Som sagt, detta var Jockes egna tankar och reflektioner...

Tidigare idag: inlägg om Djurgården till SM-final. Nu väntar IKSU. Hoppas att man inte placerar damlagens klack/publik lika illa som i förra SM-finalen. Det blev INTE bra... för någon. Snacka om att tydligt visa att daminnebandy är något som katten släpat in...


Jag bjuder på några av Kenneth Strignérus bilder... SM-finalen 2008 och 2009. Vid båda tillfällena mötte man AIK. Vid första mötet vann Warberg, året efter kammade AIK hem guldet. (Blandade bilder....) /Ingrid
 



 SM-guld... 2008

 Kilten... 2009

 Han har byxor på sig...